I bland förstår jag verkligen inte, hurfan människor kan tänka! I bland så kan de inte ens ta upp telefonen och ringa om det är nå viktigt! En fråga då bara hur fan tänker man då?! Och bara  de andra sakerna då?! Är så jävla less på att  man ska få reda på saker i sista minuten varje jävla gång! De kanske kan se själva att de e nå som är jävligt fel! Men nej då.. Blir bara så hilma trött på folk som inte förstår mig på de sakerna, antingen duger man inte eller så kan man ingenting.. Eller lägga ner sina drömmar.. Va i ***vete är de som är fel egentligen?! Pallar inte med denna skit mera.. Seriöst! "Vissa" borde ha lärt sig någonting om de e så kallade vuxna! Ärligt! Pallar inte me dem som tror att man tål vad som helst, att man bara ska göra saker som de tycker att man ska göra.. Jag är bara en människa jag med och jag HAR KÄNSLOR SOM ALLA ANDRA!

Jag tycker att verkligen alla bebisar valpar och kattungar, rättare sagt alla bebisar och djurbebisar är de sötaste :).. Vill ha en valp, och en bebis. Och en kaninunge :).. Allting kommer att komma den dagen jag har den ekonomin och ett  hus som man vill ha :)..

Eller att man bor som man vill..  =))

Nu sitter jag med min nalle i knät, den jag fick utav Pojkvännen på Cityfesten för två år sen.. Den har en lilarendig mössa med lite vita sträck och en halsduk med lika färger. Beige och stora fötter och en liten svans eller va man ska säga och den har svart nos och svarta ögon.. Välgit mysig nalle.. Just nu sitter jag mest och funderar på va man blir besviken på.. Vilka saker man ska göra för att göra någon så pass besviken, eller de e inte mkt som man måste göra.. Vet  i af att jag blir lätt besviken på saker som man lovar mig och sen blir ingenting av det av, fast man måste ju försöka på alla sätt och vis för att inte bli det.

Men va händer egentligen om man säger en sak och inte menar de? Får man bli ledsen och besviken då? Eller om man bara ska sitta och vänta tills man duger? Tycker absolut inte att man ska behöva sitta och vänta på att  man ska få besked om vissa saker.. Som att sitta och vänta på att man ska duga att vara med eller att man duger till att man ska hjälpa med vissa saker?

Mycket som går runt och runt i huvudet hela tiden ..

Att känna press är ingen höjdare, eller att känna att alla räknar med en att man ska göra de folk vill att man ska göra eller någonting annat.. Vet vissa som känner press när de gäller kläder.. Som att följa allt mode och att man ska bara köpa de senaste. Och andra känner press att man ska göra allting för andra.. Vet inte varför man ska behöva känna press för sakerna, även jag känner press nästan jämt, När man är i skolan, på stan och med vänner.. Då att man ska visa att man följer det senaste, men egentligen.. Måste man följa allting? Eller kan man bara få köra sitt egna race?

Samma sak med vad folk ska tycka om att man ska göra allting man själv tycker om är tråkigt, Vad ska man göra för att behöva passa in ? Eller är det bara att få vara sig själv? Jag själv kör mitt egna race, för det är ju alltid roligare att vara sig själv än att bli de efter ett tag.. Men jag känner så att man måste kunna vara sig själv för att vara lycklig och jag trivs med mig själv...


Mja, lite funderingar blev de..

Jag ^^

Ett måste för mig är att bo i ett stort hus med en stor gård, när jag väl har fixat ett bra jobb som jag trivs med och att jag har öppnat mitt egna lilla företag^^.. Min stora dröm är att ha en hundkennel med kanske 5 eller 6 olika raser NÄR jag är klar och får allting att gå runt..  Fick en sån rolig komentar när jag berättade om min egna dröm, om att kunna ha ett eget företag som innehåller hundar och att man är hundinstruktör och kanske är florist på sindan om där man kan ha med sig hundarna utan problem.. Just den linjen jag ska gå nu på Folkhögskolan heter  Textil design Vävning.. Sen ska jag utbilda mig vidare till florist och till hundinstruktör. Och när jag har flyttat till hus med en stor gård ska jag ha en agility bana för att kunna träna hundarna mera ^^

Men den jag berättade för sa direkt att jag kunde lägga ner drömmen om att starta en egen hundkennel, men vaddå?! Ska man verkligen ge upp sina drömmar bara för att man har folk som säger att man inte kommer att klara av de eller att man inte kommer att kunna ha så mkt djur för att de blir för många? Jag tycker att man ska följa sitt hjärta med vad man tycker är kul att göra, de e ju fan så mkt roligare om man får jobba med de man verkligen lever för.. Jag vet flera stycken som jobbar med det de verkligen brinner för.. Och som min älskade sambo han är elektriker, och han är såå himla duktig på det.. Och då han hade praktik så berättade han att dagarna gick så hilma fort.. Och det är så de förmodligen kommer att kännas för mig då när jag får jobba med de jag älskar mest av allt att göra.. Hundar!



Men jag vet i af hur jag känner om detta.. Man ska få uppfylla sina drömmar om man bara så vill! Och ingen ska komma och säga att man bara ska lägga ner sin stora dröm att man ska få vara kreativ med sitt arbete man gör.. Hur kul skulle de vara om alla bara säger till att man ska göra de man inte brinner för? Hur ska man kunna njuta att sitt jobb om man inte får jobba med det som man tycker är det roligaste som finns? Aja, jag vet i af att jag inte ska ge upp min dröm inte fören jag vet att de absolut inte går.. För om man bara försöker kan man vinna över de mesta. Och jag vet med att jag kommer att kunna ha det jag vill ha!


Alla måste få ha sina egna drömmar!!

Glad :) sitter och längtar till sep^^

Sitter och tittar på ett program om djur som blir varnvårdade och djurskötare måste hämta djuren för att de ska  få ordentligt med kärlek och mat och få det ett djur behöver. Men då är frågan hur faaan kan en människa vara så jävla dum att bara strunta i sitt djur och låta den  svälta i hjäl eller se till att den är så smal så det bara är skinn och ben av djuret?! Såg hästar som var så smala så man såg rebenen så tydligt och den hade inga muskler kvar i sin rygg längre, fick ju nästan tåren i ögat när man ser hur djuren ser ut.. Såg en massa hundar med, och ena hunden hade bara blivit lämnad av sin ägare då ägaren flyttade, man brukar ju fan ta med dig sina djur, de brukar i af de jag vet och en en vanlig människa.. Djur överhuvudtaget ska man vara gla att de e så fina och underbara som de är, hur fan skulle vi ha klarat oss utan de som vi har som  husdjur och alla andra vackra djur? Tycker bara att djuren förtjänar så mkt mera än bara bli behandlade som skit av vissa idioter till människor som verklige inte sköter de som man har.. Men det är ju tur att det finns de djurskötare som kan hjälpa djuren när de är hos fel personer.

Djurmänniska  4-ever and ever! :D

Vilken ras vet ma är de rätta rasen för en ? Jag kollar för fullt efter en valp. Men jag vet inte vilken sorts ras jag vill ha som första, eller om jag ska ha en renrasig eller vänta med de och köpa en mysig blandras :)..


Men jag tror att det lutar emot en blandras :)..
En pojke.

Hjälp med namn! Jag har funderat på Millo, Wapo som betyder sötnos eller ricky ^^


RÖSTA PÅ DENNA LÄNK! :D Snälla:D

a href="http://www.libresse.se/love-hurts"><img src="http://www.libresse.se/upload/MarketActivities/Campaigns/LoveHurts2010/blog_badge.png" style="border:0" /></a>

Hur ska man visa hur mkt respekt för människor?  Och finns det för mycke eller för lite?

Tillexempel som att läsa någons dagbok är inte snällt eller någon skrivbok som man har och talar om saker för eller att man bara vill minnas vissa saker..  Eller som jag har, de många olika käraste ägodelarna, Datan, mobilen och mina saker. Som sagt i prencip allting.. Jag vet att jag är speciell.. Men säg vem som blir glad om någon bara rör sakerna man kanske inte ens vill.. Och jag erkänner, jag har basilskräck! Ingen som när man dricker ur samma glas med sin partner  eller så, utan att någon tar i mina saker som jag kanske inte gillar.. Och jag försöker att visa alla min respekt genom att vara snäll mot de som är snäll mot mig, men vissa som jag inte vet om de ska ha min respekt ger jag ingen respekt heller.. För jag är värld så mkt mera, och de e vi alla, alla ska ha lika mkt respekt som alla andra.


Aja, vet inte riktigt mera va jag ska skriva om det.  ett talespråk som finns

Så som du vill bli behandlad ska du behandla andra.

Seriöst! Ska sverige utvisa kamphundar?! Va fan är de frågan om?! De är ju vanliga hundar, vissa av kamphundar som vissa säger är egentligen grythundar! De användes till att jaga ut djur ur sina gryt när man var ute och jagade. Sen finns de puckon som avlar fram hundarna till att de ska slåss med varandra. Hur fan kan  man vilja göra så att de finaste djuren ska slåss med varandra?!

Det är bara sjukt att man ska utvisa vissa raser bara för att de  har ett rykte, och samma att vissa avlar fram dem till att de ska slåss med varandra. Och va har de gjort förutom de då?! Ska man börja utvisa hundrar bara för att vissa är dumma och avlar fram djuren så?! Eller ska man i stället försöka få bort att det finns människor som försöker avla de stackars hundarna till att de ska slåss? Det är saker som jag tycker man ska tänka på. Det är ju bara jävla fel att utvisa dessa raser, jag har träffat såå hilma många underbara hundar som är av dessa raser som är världens snällaste djur?!

Jag vill att de som vill utvisa dem ska ta och tänka om igen, De är bara djur, hurfan ska de kunna veta va människorna säger till dem att göra och att det som människorna ber om kan vara fel? De e ju inte fel på hundarna, utan uppfödarna som föder upp de hundarna till kamphundar.  Detta är min åsikt om de hela, Det är ju såå jävla konstigt att man kan utvisa de som inte ens har bestämmt själv att de ska slåss mot varandra, och om de som ska utvisa de stackars hundarna  inte visste  de e att hundar är flockdjur, som varg och vi männsikor. Vi vill inte vara själva, och inte bli stora rykten som kommer ut och  tillsist kanske inte ens någon vill ha en.. Ett stort fel beslut må jag säga!

Heej :P

Nu  har jag gjort en blogg  som jag kommer diskutera mina tankar och funderingar, och även andra saker som man hör och sen  kanske man inte var som är rätt eller fel eller om de ens finns nå fel.  Som  min första fundering är om hur de kommer att bli när jag börjar i skolan i höst igen.. Om jag kommer att få nå vänner eller om jag bara kommer att gå dära för mig själv i två hela månader.. Ett problem jag  har jag, hur fan ska jag kunna ta kontakt med andra människor, jag är ju såå blyg.. Men när jag började gymnasiet så kom jag till en klass som jag inte kände någon i. Men jag fick vänner väldigt fort. De jobbiga va att jag var så nervös bara för att det kändes som om jag inte kunde få nå nya vänner. Huuur mkt fel jag hade! Fick många nya vänner under gymnasiet och i början..

Blygheten förstör lite för mig, på de att jag inte vågar gå fram och prata med folk bara hur som helst.. Vill våga mera! :D 


Mera funeringar kommer att komma:P