Funderingar på söndagkvällen=)
- Att de som ska kunna hjälpa en inte tänker som den ska? ÄR det bara för att de inte alls kan förstå för att de själv aldrig har varit i samma situation?Eller bara för att det står i deras normer att de inte kan hjälpa vissa människor?
- Att bli nervös för att gå på en jobintervju är väl normalt? I morgon kommer min andra riktiga arbetsintervju och det ska bli toppen! Jag Hoppas bara att jag får jobbet! Så håll TUMMARNA! :D
- Hur kan människor som ska vara den som ska göra så man ska känna sig trygg och kunna vara sig själv inte där för en då man verkligen behöver dem?
- Är man inte mer värd för den som man ska älska ? Tilda och jag satt och pratade om hur vissa förhållanden/äktenskap fungerar.. Som att är det inte så att man ska vara den som bara ska finnas utan att kolla på andra? Eller är det bara så i bland att vissa män kollar för att de måste se för att de är det bästa man redan har?
- Med att kunna få känslan att vissa som man ska kalla dem som man ska känna och verkligen kunna prata med om allt, som man kanske hör allting nergativt som sagts om en själv? Är det verkligen värt det att kanske kunna få så att de aldrig ska kunna prata den personen inte ska kunna prata me dig igen?
- Vilka saker ska man ha kvar när man flyttar hemifrån till sin längenhet? Menar med alla sina gamla leksaker? Eller nallar eller dockor? Är det fel att verkligen ha med sig dem? Menar jag har med mina hem, för jag vill inte kasta dem. Och de e inte så snällt kanske att lämna allting hos sina föräldrar? Visst jag har mina i garderoben i en kartonge.
- Det finns saker som jag stör mig på. Att människor som verkligen tror att de kan allting och säger att de ser allting man gör fast de inte gör de, hur kan man tänka sig att dem tänker på så sätt? Eller är de bara att de inte vill att andra ska tycka lika bra om dem andra som är i samma gäng?
- Hur kan man tänka så illa i bland så det kan bli så fel så ens drömmar kan gå i krasch? Eller säga saker som sårar andra?
Kommentarer
Trackback
