Söndag-Besviken på en själv..
Känner mig lite nere i dag. Vet inte alls varför, eller kanske.. Men det är något som jag kommer försöka övervinna, med allting jag har, jag är så sjukt sugen på att få komma ner till Gbg dära jag kan må bra /lite bättre en va jag gör just nu. Det är prick 2 veckor tills jag fyller.. Vet inte om det är min töntiga åldersnojja? Inte ens för att jag behöver ha det en.. Men ändå har jag det?! Eller är det bara mitt galna dåliga självförtroende som har visats sig mer nu än förr? Eller är jag bara rädd? Att jag inte kommer att klara av det som så många förväntar sig av mig? Att jag inte heller kommer att lyckas vara en bra mamma när jag väl får barn? Inte vara en bra fru? Inte är någon bra flickvän/sambo? Eller någon som helt håller på att tappa greppet om hela mitt liv? Jag kanske är nervös hur skolan kommer att utarta sig? Kommer jag in? Med tillräckligt bra betyg? Eller har de andra massa bättre betyg än mig? Eller är jag bara rädd för att jag ska sabba allting som jag håller på att bygga upp?Att snart fylla 22 år känns inte ens som att jag ska fylla.. Känner mig som en typ 18 åring:/, har ju knappt kommit i gång med mitt liv liksom.. Det är bara robbin som har kommit på den vägen som jag hade viljat komma på för länge sedan. Jag tycker bara att vuxenlivet är svårt, att förstå hur allting ska göras.. Tror att jag föddes i lite fel årstal, för jag hänger inte alls med i svängarna i mitt "vuxenliv", Just att veta vad som är rätt och fel med exakt allting man ska göra och inte ska göra med allt, inom det med vuxenlivet. Det är riktigt jävla svårt! I af för mig, jag tror att jag kommer att börja fatta om ett par år, typ när jag är 30.. Det är exakt 8 år och 50 veckor tills jag blir det, och då hade jag tänkt att i af ha fått mitt första barn, jobbat, gift mig, skaffat hus, börjat fylla i papper till adoption med Robbin och att ha varit gifta ett tag med, typ 5 år. Nu kändes de som om jag va väldigt nära 30:O Men tiden kommer nog att gå rätt fort, de har de senaste åren gjort tycker jag, som med robbin redan 6 år och 2 månader, snart tre om 21 dagar.. Om man får drömma lite. Jag har nyss tagit mig en liten paus från allting som jag höll på att syssla med, Rex sover i sovrummet på mattan dära man har fönstret öppet med myggnät i. Och Busan ligger och snarkar och har sig bredvid mig. Om några dagar så får jag hem en ny liten kompis, Zelda:) Något jag har längtat efter sen april sen dem små föddes=)..
När jag fyller år så önskar jag mig så mkt, men de jag mest önskar är något som jag aldrig kommer att kunna få just precis denna sommar, och en fin present blir de ju om jag kommer in på skolan. fyller ju bara tre dagar efteråt.
Jag ska även göra pinocciotårta till jag fyller, det har jag inte ätit sen jag var en liten tjej. Jag minns när mamma gjorde den, och har nog inte ätit en sådan god tårta, eller jo visst, men jag saknar denna tårta lite, som jag kanske inte har ätit sen jag va 10 år :P ..
Jag vet inte hur allvarlig man ska vara och törs vara på en blogg. Men jag måste bara få skriva av mig, för självförtroendet är inte på topp alla dagar, och denna dagen är en sådan. oftast när jag är lite ledsen så visar jag det sällan, är nog lite för rädd för att visa när jag tillexempel gråter, visar nästan aldrig det.. Förutom för dem som har känt mig ett tag och jag vet att jag kan vara mig själv med. som inte dömmer mig. Jag kan skratta och vara "glad" och inte visa saker utåt för människor, men det värsta.. Det finns två stycken som kan läsa av mig direkt, och ser vad det är för fel på två sekunder efter dem har träffat mig.. Eller ser mig, ser på flera mils avstånd att det är något som är fel. Att klistra på ett leende då är inte det lättaste då kan jag ju lova. Det finns människor som gör mig så glad som ingen annan kan göra mig, och känna mig riktigt levande. Utan taskiga attityder och någon som kan säga spydiga saker. I dag är det en dag ja känner mig väldigt lätt sårbar. Tyvärr är det bara så, jag har inte haft det så hilma lätt nu under den senaste tiden. Det är massor som har hänt som jag inte ens vet snart längre. Sen 2012 började har det varit mycket som har varit dåligt och massor som har varit riktigt bra. Zelda är något som är riktigt bra som har hänt att jag och robbin ska få hem, Att få träffa stina som jag träffar alldelses för sällan tar studenten och vi åker dit och kollar på henne , är också lycka!
Det här blev ett jättelångt inlägg, som jag oftast inte brukar skriva så hära mycket. Men det kändes en massa bättre.. Nu ksa jag fortsätta grejja så man blir trött någon gång, menar sov ju till 13.40 =/ Lite för länge!!
Aja, skriver kanske mera senare.
Kommentarer
Trackback
