Nattfuneringar Söndag-Måndag..
Hmm ,jag och Robbin satt och pratade lite, om människor som sjönk ner till andras nivå när de gjorde saker som inte är okej. Kommer bara att tänka på mitt "förra" liv, typ 13-15 års ålder(Ja, har själv lyckats med det.).När det bara handlade om att göra som de andra gjorde mot dig, att sjunka till deras nivå för att visa dem hur fjolligt de egentligen va de dem gjorde.
Men vad är det egentligen som är exakt till deras nivå? Menar i bland nu när man lever ett par år efter så är det inte något som är sig så likt som det var då. Kallas det att man har växt upp? Eller bara blivit vuxen?
Eller att man ska vända kappan efter vinden? Är de också bara något just under tiden man inte vet vad man ska tro?
När folk som snackar skit bakom ryggen på en är det bara för att den är avensjuk på det en annan har för att de måste snacka skit? Det är bara olika tankar, man vet ju va som känns rätt för just mig och det är de ju ingen annan som kan exakt veta.
I morgon ska man skriva stoort prov, känns jätteläskigt, samtidigt som det ska bli skönt att snart skolan är slut. Med sommarlov och få känna sig lite "fri" eller va man nu ska kalla det.
När man bor i små byar? eller va man nu kan säga. Så känns det som att alla vet allt om just alla, när jag va nere i våran lilla "by" så kändes det som att verkligen alla visste vem man var, och verkligen stirrade på en. Lite läskigt va de kan jag ju säga, kände samma sak i torsdags innan man skulle till mattelektionen. Vet inte heller om det är bara för att man har varit så mycket i tierp så man inte rikgit vet hur man ska göra riktigt. Att man känner en hel del människor dära. Det är ju lite småkonstigt att man typ har växt upp dära, menar varje sommar och många lov och helger var man ju dära, hos farmor och farfar. Träffade massa vänner och när man ser dem i dag, så kan man knappt hänga med när man tänker på tiden då man va barn. Att dem inte känner igen en längre och allt sådant. Men som sagt, det är ju säkert 5 år sedan jag sov hos farmor och säkert 7 år sedan man var ute mer hos farmor. Typ hittade på saker med kompisar och va ute på köpingen. Mycket har förändras. Men dem säger ju att förändring är bra? Positiv förändring är ju bra, men negativ kan ju bara försvinna.
Alla kan förändras, jag har säkerligen förändrats massor, men jag vill vara mig själv. Man växer som person varje dag. Men de säger att tonåren är för att få reda på sig själv, ta reda på vem man är? Men tänk egentligen inte har kommit på det innan man är typ 30? Jag har faktiskt ingen aning, letar fortfarande lite över min identitet.. Menar jag vet vem jag vill vara och hur jag vill ha mitt liv för att det ska kännas bra, Men det är ju mycket där till som jag vill få reda på hur man ska lösa och göra för att det ska bli som bäst.
Jag kan säga att jag är lycklig, har en underbar familj och släkt. Underbara vänner och djur. Och just nu går allting så bra. Så jag kan ärligt säga att jag är fucking lycklig :)<3
Nog för att jag har världens busigaste hund så kan jag inte göra så mycket annat än att le :)
Jag ska göra denna sommaren till min :D Allting kommer att vara lika underbart som förr :D Jag tror att jag bara är superlycklig just nu :)<3
Min sista fundering:
Varför ska man börja få åldersnojja när man är 18 eller bara 22?hm, jag vet ju att jag har det, men varför.. De tänker jag nog inte berätta hära ^^
Men vad är det egentligen som är exakt till deras nivå? Menar i bland nu när man lever ett par år efter så är det inte något som är sig så likt som det var då. Kallas det att man har växt upp? Eller bara blivit vuxen?
Eller att man ska vända kappan efter vinden? Är de också bara något just under tiden man inte vet vad man ska tro?
När folk som snackar skit bakom ryggen på en är det bara för att den är avensjuk på det en annan har för att de måste snacka skit? Det är bara olika tankar, man vet ju va som känns rätt för just mig och det är de ju ingen annan som kan exakt veta.
I morgon ska man skriva stoort prov, känns jätteläskigt, samtidigt som det ska bli skönt att snart skolan är slut. Med sommarlov och få känna sig lite "fri" eller va man nu ska kalla det.
När man bor i små byar? eller va man nu kan säga. Så känns det som att alla vet allt om just alla, när jag va nere i våran lilla "by" så kändes det som att verkligen alla visste vem man var, och verkligen stirrade på en. Lite läskigt va de kan jag ju säga, kände samma sak i torsdags innan man skulle till mattelektionen. Vet inte heller om det är bara för att man har varit så mycket i tierp så man inte rikgit vet hur man ska göra riktigt. Att man känner en hel del människor dära. Det är ju lite småkonstigt att man typ har växt upp dära, menar varje sommar och många lov och helger var man ju dära, hos farmor och farfar. Träffade massa vänner och när man ser dem i dag, så kan man knappt hänga med när man tänker på tiden då man va barn. Att dem inte känner igen en längre och allt sådant. Men som sagt, det är ju säkert 5 år sedan jag sov hos farmor och säkert 7 år sedan man var ute mer hos farmor. Typ hittade på saker med kompisar och va ute på köpingen. Mycket har förändras. Men dem säger ju att förändring är bra? Positiv förändring är ju bra, men negativ kan ju bara försvinna.
Alla kan förändras, jag har säkerligen förändrats massor, men jag vill vara mig själv. Man växer som person varje dag. Men de säger att tonåren är för att få reda på sig själv, ta reda på vem man är? Men tänk egentligen inte har kommit på det innan man är typ 30? Jag har faktiskt ingen aning, letar fortfarande lite över min identitet.. Menar jag vet vem jag vill vara och hur jag vill ha mitt liv för att det ska kännas bra, Men det är ju mycket där till som jag vill få reda på hur man ska lösa och göra för att det ska bli som bäst.
Jag kan säga att jag är lycklig, har en underbar familj och släkt. Underbara vänner och djur. Och just nu går allting så bra. Så jag kan ärligt säga att jag är fucking lycklig :)<3
Nog för att jag har världens busigaste hund så kan jag inte göra så mycket annat än att le :)
Jag ska göra denna sommaren till min :D Allting kommer att vara lika underbart som förr :D Jag tror att jag bara är superlycklig just nu :)<3
Min sista fundering:
Varför ska man börja få åldersnojja när man är 18 eller bara 22?hm, jag vet ju att jag har det, men varför.. De tänker jag nog inte berätta hära ^^
Kommentarer
Trackback
